Norrländska Korrespondenten – 18 december 1858, sida 3

iimmmmi A D säga, der han åter rest sig, urständsatt utt firida. Göna hade sprungit sin fiende på lifwet, medan denne sop upprätt på bafs fötterna, od) hoppades med ett enda tag fofta honom omkull uti drifwan. Han beräfnode ej att han derigenom fick björens flåsande gap ofwer sitt hufwud oc bans tunga ramar en öfwer hwardera skuldran. Taget misslyckades, få sia digt bet war. Hade nu björnen begagnat tänderna, wore såkert ingenting mera att fåga om Gösta Bertelsköd. Men förs wirrad af röfen och hungen, glömde Nate att brufa fin fördel. Endast hang ramar med deras tolfmannastyrta trydte ynglingen oemotstandligt till marken. Gösta föll, men ide ensam; han drog björnen med fig i fallet. Då sprang konungen ännu en gång fram, försmående alla wapen, för att ej öfwerträffas af någon, men mera bloitställd än nägon, emedan han blott vade wenskra handen. (Fortsättning.)