Norrländska Korrespondenten – 18 december 1858, sida 3

— Kejsar Alexander synes wara fasi i den stora jamhallsfsorbartring fom han, til men stlighetens och udehwarjwets heder, forbereret inom sitt stora nte, nemligen lifegen stapens upphafwande. Au han stulle härwid hröta på stora hmder I adelns oe gennytta och genstrafwighet war latt att sorutje, och att adeln, oaftadt de almar samma upptråden, som detta motstand sramfallat å böndernes sida, skulle bhärve nackadt fortsara att ferswara uppsylander af kejsarene aria afsigter, har den lagti ser öppen dag under den reju, fom kejjsaren foretagu genom en stor Del af rifet, i det de tillsatte adelsfomirgerna nanan öfwer allt lätit den beståmda tiden förslvta utan att assluta de anbesauta forbeterande At: gårderna för bäncernes futgifring. Odsa har kejsaren på flera orter utttyct fin owilja haröwer 1 ganska starpa ordalag, om man sår doma af de ord han yttrade wd fin anfomst ull Mostau, ven gamla tysta adelns sörnamsta stamhall. Som de stått att lasa i ryska urningar, finnes Inta twifwel på deras altthet. Det har, sager kejsaren, altid warit mig angenamt, då jag funnit anleduing att tacka adeln; men att tala mot nan öfwertpgelse ligger ide i mitt lynne. Jag sager alltid sanning, och det Ar derför som jag i dag ide fan tacka eder, huru obehag ligt Detta är för mig. J kunnen icke haf. wa glömt att jag fer twa är sedan ylira-! de på delta rum, att förr eler sebnare f eder sb en tt RN Amm s