Norrländska Korrespondenten – 24 november 1858, sida 2

tone endera af de walihafwande allld )sefunnits på platsen, med undantag af det Vf Du. omtalade tillfället, då waltmästaen för en rapport måste begifwa fig till taden, innan ännu waftfneften hunnit sterkomma srån sitt besöf i staden. Under denna korta mellantid inträffade, ut en fånge ditfördes och blef af en )erwarande huställerffa insläppt i are ceften. Att detta ide war i fin oe ning, metgiswes gerna; men öfwerdrif. ten i klandret kan derföre icke godkänmas, aldraminst då detta klander rigtas mot musyningsmannen, fom i denna tilldrar gelse ide har någon delaktighet, och hwilfen, sedan han derom fått Finnerom, wisst ide underlåtit att tillrättawisa den felande. Lika orättwist år Dilettantens förfar rande, då han såsom otillbörligt anmårfer, att Follskolehuset ide blifwit upplåtet för Kolportören Jan Etsson, för att der hälla Bibelförklaringar. Någon tillåtelje dertill of Biskopen har han ejföretett, och paftor på stållet war fi mydet mindre bes hörig att dertill lemna bifall, fom Nolfe skole Direktionens protokoll, i anledning of Pastots förut gjorda hemställan om skolsalens begagnande för dylika tillfällen, innehåller att Bibelförklaringar få der hål. las, endast af prester eller wid srkolan anställde Lärare, cedan derom fran predikstolen blifwit tillkännagifwet. J fall Bistopen eger en serdelaktig kännedom om denne Jan Eresono werffame het och nit torde den hufwudsakligen härrora deraf, att just denne pastot war rit den, fom hos Biskopen anmält San Ersson, jasom en lika begåfmad och anderif, fom renlärig folktalare; i anlepning hwaraf hwar och en torde kunna sluta ull rattwisan af den twetydiga dager, som af Dil. förespeglas. Detta uls widare. (Jnsändt.) Bref från en prenumerant. Hwar och en fom läst Statsrädets af Wingårds minnen ermrar sig troligen att Wingård den tid han war hemma i sina föräldrars hus un Götheborg, fick med sin fader, Högwördige Herr Biskopens, och öfrige fermans, tillstäånd upptråda säsom deltagare uti en konsiberidare-ttupps tepresentationet, och Gotha Artilleri står awar ån i dag, och onglingen blef Stadsråd. Helt nyligen hafwa wi låst derom, att en Herre wid gardet i Stockholm lemnat fin häst till dressering wid en dvlik trupp, och att håften blifwit begagnad wid en teptesentation, lifwäl utan ägarens till ständ, och att hela officers corpsen funnit sig mycket generad deraf, samt gjort af får of saken — wen bästen blir alldrig mer än Hast. Hwad kan wara skilnaden emellan dedja iwå safer, fom fran bringat få olika resultater. Alldria fan wål ven qwida Dahigrens jemförelse emeban en Skolmastare och en Stallmästare warit framme och spökat. Wisserligen har konsten att komma sig upp i werlden, i alla tider worit, att någorlunda silfwersmidd fitta på en hästrygg, ty setan har man t