Norrländska Korrespondenten – 24 november 1858, sida 2

i stället att närma fig aflågsnat fig från honom. Hon ropade nu soldaten och bad honom hjelpa sig att söka. yWänta goda qwinna, tills i morgon, swarade ban. Nu år allt ditt söfande förg åfwes od jag får ej gå ifrån min pof. Hwariill slulle der och tjena? Det är ju få wörkt, att wi ej funna fe hand från 0f. Gud! jag fan ide wänta. Min man lefwer. Jag har hört hans röst. Jag måfte finna honom. Hwad är det för eld der borta? Den piket til hwilken jag bör. ml jag will dit, jag will dit Jag will förskaffa mig eld der och sedan föfa upp honom. hiomel! låt honom blott lefwa få länge! Du fan ide komma dit. Rundt omfring få förposter. Den fom blir Dig warse, skjuter dig död på fållet. Hon hörde icke mer, hon war redan förswunnen och på fort afstand från wafte elden. Förposterna ropade an henne; hon swarade ej, hon hade intet öra för deras rytande TWer dat Hon hörde blott Johans jemmerrop. Twå, tre förs