holm, der han, för utarbetandet af exper ditionen, några weckor uppehållit fig. Jfrigt gräfwande uti od wändande på de mänga luntorna, hörde han ef, att dörren öppnades, och blef derföre höge: ligen förvånad, når han slog upp ögonen oc warseblef inwid sitt arbetsbord en sämre klädd mansperson. Men förwåningen upplöstes ögonblick ligen i den lifligaste glädje, när han igenkäude den främmande, hwars hand han genast flöt i fin. upefwer du än, fader Axelfon? ropade han, skjutande en stol under Jernbäraren; udet war inte i går jag fåg dig, men tänft på dig har jag gjort många gåns går. vIndt frut förgäs inte få lätt, fwar rade Arelson dystert; men en gång frys fer det med ändå. Minnd du när wi äto ärtmjölspans kakor tillsammans på Blåa duken, fort. for Jäger, jag spelte ju inte hofslagar. gesäll få ida heller, fast du, ditt falköga. fåg igenom förstinnet — — men stä inte der rak som en jernstång — inte orkar jag bära dig till fioln. Tad, herr håradshöfding, jag orka