Jernbäraren. (Händelse ur Folklifwet) Af Aug. Blanche (Forts. fr. föreg. n:r.) Ja, det war längesen mi träffades, sworade Jernbäraren, som lade serdeles tonwigt på ordet wi. yHur flår det till, min hederswän? pwad roar ni er med denra winter? — med strumpwäfnad, fan jag wål förmoda — men det war sannt — hur mår — hur mår — yAnna, menar ni, inföl Jernbäraren, io det är just om henne jag ämnar tala med er, min bherrel! Dahl skiftade färg, men bad likwäl med synbar artighet fin gäst stiga fram och fitta. Sernbdäraren förde oförmärkt handen bafom fin rygg oc skjöt regeln för fald dörrn, bwarefter han närmade fig Dayl, fom tagit plats på divanen. yAnna, fortfor han nästan hwiskande, nyekände häromdagen för mej allt — allt