ÖDCPLCIHHUCT aäaununud GAP Att göra sommarn mera lång, Men blir dock ruskig mången gång. Oktober kommer: ofta slask Och köld den har i fjäten, Med gulnad björk och naken ask, Och kålen snart uppäten; Dock ännu han, fast grönskan far, Ar ofta blid och frisk och klar. Om natten nu, fast den är lång, Hur herrligt är det ljuset, De stjernors och kometers gång På tak af allmakts huset, Fast gammalt likväl alltid nytt, Ju mera sedt, ju mindre tydt! Omsider vintern träder in Med frost och snö och isar; Man vill så gerna komma in Till brasan uti spisar, Men muntert är det dock med snö Och klara dar och frusen sjö. Snart kommer våren mild och grön: Allt vaknar utur dvalan: Blåsippan tittar fram så skön, Och lärkan hörs och svalan, Och många andra fåglars sång: Och gök och sommar på en gång. P. N. R. Hwarjehanda. Twå barn såsom luftseglare. J flera amerikanska tidningar omtalas en rått furiös händelse, af hwilkån wi till wåra läsares förnö:zelse sammanställa föl jande detaljer: Fredagen den 17 September uppsteg en man wid namn Wi son uti Centralia i en bolong, tillhörig luft seglaren Brooks, och nedkom på omkring 18 eng. mils afstånd från staden, wid mr Harveys farm. Sedan ankaret blifwit fastgjordt, lät hr Harvey sina båda barn, en gosse af omkring fyra och en flicka om åtta år, taga plats i gondolen samt lät dem flera gånger uppstiga få högt fom repet räckte. Olyckligiwis släppte fadren ankaret ur händerna, och balongen med sina små passagerare war snart ur de närwarandes åsyn Hela grannskapet upp: bådades genast för ant föfa taga reda på balongen och barnen, men allt war för swunnet. Följande morgon i dagningen skulle en farmer nåra Carthage, 13 miles från mr Hanveys bostad, sticka huf rudet ut genom fönstret, för att fe på den mye fet omtalta kometen. Han hörde dä rop om Hjelp och warsnade ett underligt före mäl fom swäfwade i luften. Troende med förskräckelse att det war sjeljwa kometen, i antågande för att göra en ända på denna syndfulla werlod, utstötte han ett frit af fasa oh drog fig hastigt tillbaka Ropen om hjelp fortforo emellertid, och efter en familjerådplägning beslöt farmern att närmare undersofa föthållandet. Det befanns då wara balongen som fått det nedhängande repet med anka: et fastsnärjdt i ett träd nära boningshuset. Så fort som möjligt nedhalades nu balongen, och man fann det yngsta barnet sofwande il gondolen samt det äldsta troget wakande ofwer fin lilla Broder. De hade bliswit förda omkring af olika luftströmmar under natten och hade faftnat i trädet en fort flund innan balongen der blef bemärti. Flickan berättade, att når hon mättte ba: longen fliga för högt, hade hon ifrigt ro pat åt fin fader att draga den ned. Se dan hare hon nedanför fig fett en stad, der många menniskor woro församlade och till hwilta hon äfwen af alla krafter ropat om hjelp. Det war Centralia, der man också werkligen sett balongen änyo passera öfwer, fastän man war långt i. från att föreställa fig, det twå warelser funnes deri, utsatta för en få stor fara. Hennes lida broder började gråta och fade att han frös, och den bieltemodiga lilla slickan tog af fig fitt sörkläde, swepte in honom deri samt bragte honom till sömns. Då hon til tidefordrif drog i de snören fam från anndnsn rAdte eran I hallar on se