Norrländska Korrespondenten – 23 oktober 1858, sida 3

se honom, tjöt och kastade sig likt en hund öfwer barn, som närmade sig till honom, samt försöfte bita dem. Han kunde icke frambringa något artifuleradt ljud, wide ide förtåra någon kokad föda, men kastade sig begårligt öfwer rätt fört och slukade det med wålbehag. Man kunde alorig lyckas lara honom tala eller bäta llädet på kroppen; till och med i den jwåraste fold tälde han ide sädana. Hans drag woro we derwårdigt sula, och han war UR Hui lighet suntsig. Helst war han i saustap med schafaler oc hundat. Aldrig såg man honom le eller skratta; han sattade ide tilggifwenhet för någon och tog efter wid pass tre är 1850. Ar 1843 fom till Hasunpur en gosse, som ögorffenligen blifwit uppförd af mar. gar. Han tycktes wara 12 år gammal, war aldeles mötk rtill färgen och häårbe wuren fond Åt rätt fört. Når han börs. jade åta salt, förswann hiret på froppen. Han larde fig gå upprätt, men ide att tala. För sju år sedan blef på wenstra frans den af Goggra en wid pass 10 års gosfe fångad, under det han följde med en full wargungar. Den soldat, fom sfangat honom, förde honom till Bondi der en komediant tog wård om honom, men snart släppte honom lös, eftersom han war al deles för mycket orenlig af fig. Han stal derpä kött i bagaren och nu afstet en slag. tare på honom en pil fom traffade hor nom i låret. Detta wäckte medlidande hos tjenaren hos en kopman från Lud. now, fom drog ut pilen, förband fåret oh anwisade honom sosplars under ett mone getrad, wid hwiltet han band fast honem. Förett wånja honom wara utan det tåa föottet, gaf han honom ingenting annat än tis. Detta wille gossen på länge ide smaka, men tog det ändtligen och bade på ) j 14 dagar want fig derwid. Jde desto mmdre beholl han den afsinmärda Ulukten, och en natt såg hans wårdare, huru två i wargar fommo nl honom, nosade på bol nom och lelte med honom. De ansago honom ögonsienligen för fin san slän ng. Han lärde fig att gå upprätt, fersto och gjorde fjelf teden, men lärde fig blott ett enda artifuleradt ljud. namnet Abu dia, — få hetter hans wårdares Dotter, fem alltid war wånlig mot honom. Oaktadt den goda behandlingen gjorde han dod upprepade rymningeförsök, når hang wårdare förte honom med sig till Lucknow; stryk, fom han derför sick, fafte nade ögonskenligen ide i hans minne, Han flydde sedermera från Ludnom och blef ide återsunnen. Twa månader efteråt infann fig en husttu, of hwars beråttelse LA SR r LA — URANUS