Norrländska Korrespondenten – 23 oktober 1858, sida 3

—n — er hvar sitt Par af de här — der är ffodon, tillrädliga att rymma en he fmede ja, ja till och med ett färgeri, atminstone af Det slaget, fom berrarne arbeta I — herrn, fom miste fin bat, fan taga den bär jag bar blot: begagnar den en enda gång och det war på min salig huflrus begrafning — jag höll den för ansigtet och mänga tårar föllo to den hatten — derföre törs jag inte nyttja den mer, ty den trycker mitt huftwud — gerr furtifö rens hufwud tryckes wisst ide af fina småäsafer. Det låg någonting få högtidligt forge ligt i den starke mannens ord, att wåra twenne äfmwentyrare ide en gång förs madde öppna fina munnar, för att tacka den wälwillige wården. På en ny winkf, skyndade flickan in utt ett annat rum, hwars dörr war dold af några deröfwer hängande fruntimwersflädningar. Det der är Annas lilla kammare upplyfte Axelson, jag ligger i det här rummet jag och wakar fom en pudel wid mitt barns dörv! De goda englar håla nog wakt wid oskuldens låger, inföll Dahl.