Norrländska Korrespondenten – 22 september 1858, sida 3

Bågenflykts minne. Hon fortfor med fött stilla swärmeri, fastan renadt af warm gudsfruktan, och sade att hon wigt sig med den aflidne, ej blott för tiden utan för ewigheten. Gabriel, som ofta säg Clara i Selmas sällskap, upptäckte slutligen hwad han bordt fe långt förut, att hon war den rätta för honom; han fann snart, att hon ide blott hade mod, utan också ans dra ädla egenskaper, fastän ide född frö: fen; han gifte fig med henne, och lefwer fom jag giesar, ännu utan att ängra detta, ehuru flera af hand adeliga fans ter fasade fig öfwer hans mefaliance od) rynkade på högwälborna näsor, fom aldrig, äfwen i ungdomen, warit så wackra som Claras. Herr Mandel beklagade sig i många år öfwer att han lemnat Upsala, för att få trefligt på landet; utom alla andra wanliga förargelfer på landet, fåfom mifwärt, regn wid bergning, mast vå ängar na, fot i hwete, spatt på hästarna, lung röta på for oc swin, skogstjufwar, oc häng, processlysitna grannar, dåligt tjen stefolk, takdropp, brist på snus och an. nat nödwändigt, som man glömt att köpe