Norrländska Korrespondenten – 22 september 1858, sida 3

ÖH. af en lapp erhållit ett par renkalfwar, hwaremot Kronprinsen förärat lappen ett silwer kruthorn. Wid nedresan från Jodmod till Luleå hade Kronprinsen på fin egen båt medtagit pastor Westerlunds 4 söner, fom skulle begifwa fig til Piteå skola, belostat deras resa, få till stjuts fom vivre och lowat att belosta 2:nes uppfostran till officerare, om de efter genom gången stolfurs anmåälde fig hos honom, då de skulle få friplats å Carlberg. Att de ämna begagna fig deraf är ganska nac turligt och en god båtnad för fadren, fom bar en familj af ide mindre än 17 barn. — K. M. har, enligt Posttidningen den 10 innewarande månad utnämt och förs ordnat: Till domprost i Skara, kyrkoherden i Ausås pastorat, teol. dolt. I. Wallin; til iyrkoherde i Ekesjö stads. och landgförfams lingars pastorat, läraren wid elementars lärowerket i Jönköping, fil. mag. C. A. Augustinsson; samt till kyrkoherde i Mi boggerå församlings pastorat inom Hernös sands stift, arjunlten wid högre elementare lärowerket i Hernösand, fil. mag. S. Brandell. — Franska regeringen har genom en fomite af sakiunnige mån låtit utreda frås nan, huruwida det fan wara wådligt att leva telegraftrådar nåra förbi ärutförråd. Komitän bar förklarat, att de elettriffa strömmar, fom srambringas för telegrafes ring, ide åro farliga, men att deremot den atmesseriska eleftriciteten fan wara af stor fara för krutupplag, om blirten följer ut efter telegraftråden. Komiten föreslå ders före att utbyta de telegrafledningar, fom äro anlagda öfwer jord, mot underjordie fru, allestådes der tråden gå på mindre afstånd ån 100 metres förbi kruthus, åfs wensom att uppftålla åskledare på stolpar af 15 till 20 metres höjd i grannskapet af de underjordiffa telegrafledningarne, för att utåt hela deras långd betrygga dem mot blirtens omedelbara inwerkan. — 3 Titningen Ge fle skrifwes för den 14 dennes: Eifil. fredag blef en bonde fom på tors get till salu utbjöd ett swinslagt, hwilket staligen misstänktes wara sjelfdödt samt dessutom war illa stintande och fult af maskar, förbjuden att samma försålja, och för att denna tillsägelse stulle åtlydag togs waran i förwar med tillsägelse åt bonden alt wid hemresan densamma ashämta; bonden fom mål fruktade för wärre följe der afhämtade lifwäl ide slagtet, hwadan detsamma påföljande dag blej nedgräft. — Det berättas nu, att större delen af de fartyg, som under sommaren legat hår i hamnen skola blifwit engagerade för ifrågakomne fragter nåfta månad,