Norrländska Korrespondenten – 22 september 1858, sida 3

fots och äswen med båt uppsöre till Jodmocks kyrkoplats, dit den höge resanden anlände fl. 1 på natten till den 14 och behagade intaga i prestgården. Wid pass kl. half 10 f. m. den 14 skedde uppbrott och resan företogs öfwer Saskam, Purkejaur och Randejaur, samt Parkejaur till Björkholmen, som ligger i yttre åndan af Skalka och har 2:ne hemmansådoer. Hår spisades qwall oh resan forsattes derefter uppföre Skalta förbi Granudden och Tjo: motis tll Njawwi, der kaffe intogs på Söndagsmorgonen den 15, hwarefter res san företogs öfwer den 3 mil langa Sag gatsjön och skedde framkomsten till Qwickjod fl. 12 då det genast ringde sörsta gången till Gudstjenst, fom förrättades af pastor i Jockmock och derwid H. K. H. och alla herrarne tillika med roddare och) bår rate woro närwarande. På eftermiddas gen begåfwo sig alla herrarne med H. K. H. i spetsen upp på Walliberget derifrän de äterkommo muntra och walbelåtna t. half 9 på qwällen til Qwickjock. Mandagsmorgonen täcktes H. K. H. tillika ned dess swit öfwerwara en wigselakt i prestgårds-jalen; genast derefter begafwo fig. alla med hast ned till båtarne, som, 12 till antalet, nästan på en gång lade ut från land; nu bar det af utföre nästan med ångbalsfatt och anlande allesammans wål behallna till Bjorlholmen klotlan nåra 9 på aftonen, der nattaqwarter intogs. Tisdagsmorgon den 17 företogs resan till Jockmock, dels med bårar dels till sots. På sistnämnde ställe hwilade. d K. H. och herrarne öfwer natten oc Onstagamorgon den 18 begåfwo de sig utfokce till Wuollerim, der nattqwarter togs. Hans K. H. war under hela resan mycket mun ter och skamtsam, hwartill såkert i icke vin: ga mån bidrog den owanligt gynsamma wåderleken. Man kan i egentlig bemåre kelse saga: 7O Prins! Du går från Kun gasalen och lemnar Majestetets twäng. Wågens långd ifrån Lappmaris linien iill Walliberget ofvan Qwicjock är cirka 20 mil och på denna wåg maste man 7 gånger wandra till fots och 7 gånger begagna båt. När extra post hit ingick om H. K. H:s ankomst intogos alla af söorwaning och fruktan; men dessa gåfwo genast wika wid H. K. H:s nådiga nickning och war ma handslag; förwåningen förtyttes ijöre trolighet och fruktan i tärlek. Wio afffe det på stränderna, derifrån båtarne utlate, wattnades mångas ögon; ja, man fög saknadens tärar glänsa på mängens find. Cu fört fortwarande minne of det höga besöket kommer säkert att sträcka fig til kommande tider. Till förestående må läggas att H. K