Norrländska Korrespondenten – 24 juli 1858, sida 2

manar fina landsmän, att, i ukhet meb hwad fom nyligen för denna samma fat stett i Franfrife och flera andra länder, der man fett de mest ansedda protestantiska syrkoherdar substribera bidrag åt desfa fatolska qwinnor, utan afseende på stilda trocåsigtet, medelst en liten gäfwa för detta ändamål på en gång fullgöra ett barme hertighetswerk och afgifwa ett wittnesbörd om sin af fördomar oförwillade akining för tanfens frihet och samwetets rättig heter. Äfwen wi skulle, för wår ringa del, gerna lyssna til denna uppmaning, fruktade wi blott ide, att jesuinsmen och qmwinnoflugse heten förenat fig att draga den swenska allmänheten, med Aftonblarsredaktionen i spetsen, wid näsan. De frikostiga didragen till de två prestenkorna Petre och Stranden, hwilka erhållit tilsammans öfs wer 20,000 rdr i understöd blott mom Swerge, wisa hedrande exempel på den swensta naronens ömsinihet om nödställde. Det kan wara en måjlighet att katoliferne. dragit wexel härpå och welat göra en god affär. Men ware fig härmed hurufom helst, så bör allmän hetlen ide förbife — och gör det ide heller — att dessa swenska till katolicismen öfwergångna qwinnor icke förs tjena belöning, ty något annat afses ide med underftödet, — för det de offentligt öfwergifwit landets religion. Med fube striptions öppnande i Swerige hånar man landets lag och landets religion, och uppe munttar offentligt til affall från mår lus therska församling. Katolikerne skola glårs jag åt detta handtag och med fiörre djerf. het ån någonfin göra profelyter i Swerige. Åro de swenska fer qwinnorna martyrer för fin tro, nåwäl, må de winna understöd af fina trogförwandter, både in. och utrikes! Men den lutherska kyrkans befäns nare i Swerige funna ide, genom bdeltas gande i subsktriptionen för dem, som affallit från läran, offentligen medgifwa dessa qwinnors martvrskap. Landeis religion skulle dermed också til god del i gerningen förnekas. Men år det få att landsförwisningslagen för dem, som affalla til fatos licismen, år grym, hwilket wi gerna med gifwa, få må den swenska tidningapressen förena fig om att uppbjuda all förmåga att nu, medan saken år för råtta, få åts ninstone den nu afkunnade domen Uppe äfd, hwilket få mycket lättare fan ske, fom, nligt wår tanke, de fer huamödrarne i etta fall ide äro fullt tillräkneliga. In enting hindrar att saken fan ånyo upps agas till ransakning, för att taga reda å den liga, fom lodat qwinnorna til ffall och mellertid faller der af sig sjelf, tt landsförwisningsdomen ide dehöfwer ler för gå i werkställighet, — att lagen fe behöfwer fompromettera werkställande agten inför Europas ögon, midt ifjelfa upplysningens tidehwarf. Men låt n obetänksamma subskriptionen gå för i sjeljwa det land, hwars lag, om ån ut wård fin död i förewarande fall, dock inas, utan att upphäfwas, då kall fatoismen stolt tesa sitt hufwud och äftad. mma ån wärre oreda i wårt arma reli. öft orediga fofterland, — det Gud före . — — 0———