Norrländska Korrespondenten – 24 juli 1858, sida 2

lugn i sitt innersta, ty hon Hade utkorat såt fig en wän, fom aldrig swiker. J den körleken hölls hennes hjerta friski och frafs tigt, få att hon utan tärar skötte sitt fris willigt åtagna fall, och älskades af alla, i det hus hon befann sig. VI. Efter trenne är gick en gammal herre, med grått hår och något lutad, men med sträf uppsyn en förmiddag på flrömpars terren, fom hwimlade i det wackra wår dret af barn, fom dels gingo och hoppade, dels drogos i små wagnar. Gubben satte fig på en bänt, och be traktade med allt mera deltagande de gla. de barnen. Han tilflöt ögonen, och det första bare nasinnet började att röras i hang hjerta. Han önskade först att wara ett barn igen, och sedan art han skulle ega nägot af des sa barn. Ad suckade Han, jag kunde nu haft barnabarn. Men jag har ingen fon, in. gen dotter. Plötsligt fom en liten wacker gosse, zranat utstyrd i rödt och hwitt, oh ta.