Norrländska Korrespondenten – 17 juli 1858, sida 3

denne tog upp en stor bundt farterade papper och letade fram ett som garswaren gen omögnade. Han häpnade synbart, de buskiga ögonbrynen höjdes, de stora ögonen widgade sig, underläppen släppte öfwerläpdoen och hångde några ögonblick slapp. Frun säg det, tappade silfwergaffeln, steg upp häftigt och frågade: Hmwad år det? Ar det nägon olyda? Stadstjenaren stod och tittade, liksom wäntade han swar eller drickpengar; men garfwaren körde ut honom utan krus och wände fig till fin oroliga hustru med ömhet: — War lugn, min gumma, det år inte farligt. — Lugn, når du fer ut fom du tappat sneret och sällt penningarna? Det ftår aldrig rätt til. Det år wisst den der tysliga penninggrisen fom fatt fina orena fötter på wåra mattor. Såg mig uppe tiktigt allt! Behöfwer du penningar, så tag wåra knifwar och gafflar, wi behålla bloit tu par för oss sselfwa och funna hyra mera när wi bjuda främmande. Tag min bruna sidentlädning, men fåg i mig allt, alt! — Det är en hemlighet, swarade mans nen leende. — En hemlighet! ropade frun, nu mera upprörd af nyfifenhet än nyss af förflråcs felse,såg åtminstone för mig, bara för mig! —— Det törs jag ide, qwinnfolken, ur säkta mig, damerna funna ide hålla — något hemligt! — Hwad du är grym! jag kan tiga som en frimurare! — Det gär båjt att tiga når man ingenting wet. — Jag skall tiga fom en mur, fom en fiff, fom en böfstum om du anförtror mig alt! MPå lofwar du då att inte sawallta för någon ? — Ja, ja, låt mig höra bara! Garfwaren swarade med den fryntliga uppsyn, öppna blid och bestämda ton, fom gjort hans lycka i många finfiga affärer: — Undra ide på att jag blef flat, då jag tittade i ret der papperet. Jag blef både flat och haj, wet du! .. — Nå? — Det war från kunglig majestät en utnämning till Wasariddare! — ÄAhl utbrast frun och slog ihop häns derna i förtjusning; få gudomligt! Det war det jag alltid sagt, den söta fronprins jen, han år den ypperfta regent wi någons fin haft! Han förstår att wärdera förs tjensten. Det år troligt att hen hört oms talas dina stora egendomsföp, dina ladus pårdsförbättringar, ditt bränneri, din prefis jäst. Men du tog ide emot papperet, du förde ut stadstjenaren? — Ja, jag will inte ha den smörjan, grannläten stulle jag såga! — Ack, min älskade man, besinna en sädan wacker orden, jag såg nyligen en ny ritning i Jllustrerad tidning, guid och grönt, få fö! Herrarnes swarta drägt år få tarflig och dyster, ni patroner se ju ut fom waktmåstare bara. (Forts.) L2GQzz:::: Clara suckade djupt hon ensam känpe