Norrländska Korrespondenten – 17 juli 1858, sida 3

ban bar ju aldrig gifwit of någonting, förta Elars, du förmår allt öfwer honom, bed honom! Men det måfe ske genaft, ty om Carl får fitta öfwer natten år bang ryfte förloradt, han får ingen befordran mera, han mister tjensten, wi få dö, fom ma på fattighusetl Hu! Skall jag blifwa en fattigstugummal Jag skall göra mitt bäfta, föta Hulda. När jag träffar pappa i middag, stall jag tala wid honom, då brukar han was ra wid godt lynne, nu törs jag ide gå in til vonom, ty om en timme skall han upp i hofrätten, och du wet att man ide fär störa honom dessförinnan. Jag fan ide wänta få länge, jag dör af oro, om jag ide genast får hjelp ät Carl. Söta Clara, gå genast, genastl Det wore att skämma bort saken — du känner ju bur strängt pappa förbjudit of att störa honom sista timman före fed fionen. Du är obarmhertig, Clara! men ac! du älstar ide fom jag! du älskar ide min stackars Carll du har hjerta att sänka honom i bojor, och ide gå i elden för att rädda honom!