Norrländska Korrespondenten – 17 juli 1858, sida 3

by daft har för ändamål att hjelpa hwaran. dra. ———— J Filipstads Tidning läses följande om ett märkwärdigt åskslag. Ett ungt fruntimmer på egendom hade gått ut oh promenerat i affigt att göra vifit i grannskapet. Under tiden börs jade åskan häftigt gå. Fruntimret war wål i allmänhet ide rädd får de fråfs wande blirtrarna, men fåg deremot i de swarta styarne, fom drogo upp på Bhorizonten, en hotande förstörelse ät fin nya sommarhatt, bwilfen med fednast ankomna ängsartyg anländt direkte från Sophie Lindahls magasin wid Fyrwerkaregatan, samt dito åt fin nystärkta krinolin, hwarföre hon började springa undan de redan här och der nedfallande regndropparna. Det lujteratz fom häraf upplom hade den ledsamma påfoljden, att åskan drogs hene ne närmare, och tnappt hade hon hunnit , några steg förr ån hon träffades deraf på ädet besynnerligaste fått Mean wet att metaller äro de starkaste ledare för elektti etteten, och detta wisade fig äfwen nu. dess planchett frälsade hennes lif på samma gång fom den måhända war hela orsaten till olycan; ty äskan som först träffade öfra ändan af planchetten, skadaIr ide det tingaste bröstet, twilfer utan twifwel hade warit döden, utan foljde plancettens ledning utföre. Olyckligtwis räckte den ide ända ned till marfen i tmwile fet fall allt hade blifwit fun komligt offadadt, utan fruntimret fanns en fort stund efteråt wanmagtig neddignad på stället. Ati oustandist beskrifwa de stador och härjningar det elektriska slaget förorsalat på den punkt det träffade, hör ide hit, ehuru intressant det kunde wara för den natuttunnige; wi nämna entast, för att ej wara for wdlyftige; att hon alltsedan eft pat weckot beklagat fig, och att håns delsen lifligt oroat hennes slägtmgar, men i fonnerbet hennes fäsiman, (ty hon är forlofwad) fom är högft belymirad för hennes fullfomliga äterställande. ——— — ——— — — — — — — — Wasaorden. (Landsorsnyhet ur Jll. Tidn.) Se hår en aldeles färsk nyhet från en af wara storre fmäftåder. Der finns en garsware som bar wdlyftiga affärer och en inffrånft hustru. Det ena ja wål fom det andra fan sätta en myror i hufvudet. En förmiddag sutto de iwenne äkta mafarna 1 au beqwämlighet och åto fin miodag tilsammans, då de stördes af en stads-. tjenare, fom inträdde oanmald med tive tydig uppsyn. Garswaren förargades öfwer att storas i en få wigtig angelågenbet fom middaggätning och skyndade til dörren för att föra ut stadstjenaren, men —7