Norrländska Korrespondenten – 17 juli 1858, sida 3

Nå men säg mig, kanske jag fan yjelpa dig, du wet att jag wili. Sarl har blifwit arresterad fom en brottsling, arresterad längt bort på söder, säkert slagen i tunga kedjor, och allt för min stull. Han har icke gjort nägot ondt! Jag försäkrar det heligt. Han är 0: tyldig!. str det för fud? frågade Claro, fom lätt anade förhällander. Ia, jag hade tagit några saker uns der förra ären hos en kramhandlare, hun få godt fom nödgade mig att taga dem, nu bar han låtit fängsla min man för den obetydliga summan, det år ju oguds aktigt. Han gret i tysthet med mig, innan de flygga karlarna förde bort honom och fade att han war wanhedrad, att han stulle förlora fin tjenst, men han förebrådde ide mig med ett enda ord, fastän felet är mitt. Hut stor fan summan wara? vTretufen riksdaler, en obetydlighet, men wi ha den ide. Hulda hade i fin rika faders hus hört omtolas några tusen riksdaler fom obetydligheter. Pappa måfte hjelpa of! fade Hulda,