Norrländska Korrespondenten – 23 juni 1858, sida 2

ning, och i den yrsel hworuti han under hela tidan war bemfallen talade han oupphöklipt om det som de sista tre eller fora mänaderna tilldragit sig: scenen som bade egt rum da kölen siracktes, Petters häftiga utbrott mot honom samt örfilen fom ban samma dag gifwit den unge timmermannen, omständigheterna, då den omtalade fregatten git af stapeln; dessa minnen återfommo oupphörligt i hans finne, och han berättade allt om hwurts annat och uti den största oreda. Men äfwen fom han ofta ihäg den mifbälige bet, fom uppstätt mellan honom od) hans jon. Under hela tiden wakade Johan natt och dag oafwikligt wid fin fars hufmuv. gärd. Han åtog fig få gerna denna heliga pliat. Men ocså hwilken sorg och kanhända afwen föredraelser mot sig sjelf yhwarje gång han hörde den sjute uttala hang namn! Det fändes lika bittert fom om en knifsudd genomstungit hans hjerta. Emellertid fegradn Wydemans ssarka natur, tad ware afwen Petters outtröttliga bemodanden. Den hedersmannen blef fmåningom lugnare, föl till sist i en läng, stärkande somn, och då han wafr