Norrländska Korrespondenten – 12 maj 1858, sida 3

och mid nästa skörd blifwa ännu ifrigare att samla wåra kärfwar. XBid alla mina westknappar! er far år en man med högt förständ, det måfte medgifwas, utropade mjölnaren. Nås wäl, mina barn, wänta blott en balftim ma, få skall ni få ert mjöl Sedan han sagt detta, närmade han sig hastigt traps pan fom förde till wäningen, der mjötfis storna woro, och ropade med högre röfi: Hör hit Petter! din latwarg, du hör då aldrig, när klockan ringer. Lyft på qwarnskrufwen, men fort, annars skall jag fomr ma och smörja upp dina Ieder. Wid detta hotande tilltal drog mjölnaregossen sig hastigt från det lilla fönstret, genom hywilket han fett ned på wägen, och fat tande en påfe säd, hwaraf han tömde hälften i qwarnskrufwen, få att stenarna fingo fitt foder, utropade han: Nå mär stare gör mig nöjet att blott ett ögonblid fe ut på wägen. Se då den der befynnerliga menniffan, fom flår der framför qwarnwingarne, oc på min heder få nås ra, att om ban inte aktar fig, stola de tilldela honom en förtråfflig näsknäpp. (Corts.)