Norrländska Korrespondenten – 10 april 1858, sida 3

öjelpligt äkerbruk oh en förmånlig bokkapsafwel — med andra ord: beror dere af, duruwida jorden fan, utan att utfus gas, nåra ett större antal menniskor och freatur. Har wäl först någon utweckling i landthushållning blifwit ernådd och möjligheten af ett utwidgadt bergsbruk håris genom samt genom lättad famfårvfel blifs wit bereder; skall man snart finna att bergsbruket å fin sida, i wexelwerkan, gif iver stod och uppmuntran åt landthushållningen, få att dessa begge modernås ringar komma att, understödjande wars andra, i jemnbredd utwecklas och förfofs rag. Då en sydswensk, fom ej närmare fu. derat förhållandena, hörer nämnas Lapp markerna — eller Lappland, som en del geografer temligen oegentligt kalla dessa trafter, ehuru de flesta Norrländska lands skap hafwa fina sarstilda Lappmarker, får fom man kallar de mera höaländta, nord liga och westliga delarne af Norrland, och ingen bestämd gråns finnes emellan det s. t. Lappland och egeniliga Norrland — föreställer han fig wanligen endast fjelltyggen med hans sidogrenar, endast berg, is och snö. Men han glömmer, eller wet ide, att nedanom samt emellan fjellen finnas fruktbara dalar med yppig mårt lighet, stora skogar, feta ängar, fiskrika sjoar och wattendrag. Ånnu gåller hwad L. L. Leftadvius i fin förtjenstfulla, men af de maktägande alt för litet uppmärksammade afhandling om möjligheten och fördelen af allmänna uppodlingar iLappe marfen är 1824 yttrat: Om oc Lappland genom senare tidens underföfnins gar blifwit ryckt ur fabelwerldens mörker, ia är det lihvål ån i denna dag i al: månbheteng tanka dersamma fom ett StyMtien för Grekerna, ett Germanien för Romrarne, ett Sibirien för Ryssarne. Detta är en fördom fom mycket bidrager att lemna landet i fin natursrähet, då Pet genom uppodlingar kunnat blifwa om ride ett Germanien, åtminstone ett land fom föder folk och båtar samhället. Def utom har man lärt af erfarenheten, att möermanten genom arbete blifmit ett fruktbårande land, men att Kanaan fan ge aom förgåtenhet bliswa en ödemarf. Åferbruk wkas med fördel ånda inom polcitkeln; och lönande odlingslägenheter finnas i ftert öfwerallt i Lappmarkerna: särdeles anses en mäng färr och myror af loswande beskaff n har och lätta att od. la, hwarjemte man pårafnar, att den als männa frostbenägenheten skulle gen om dy lif odling betydligt minstae. G:äås och foderwåxter funna med fördel odlas ända under fjellen,; och de tika naturliga än. garne erbjuda nåftan alleftådeg de ppper. sta tillsällen till öfwersilning. Vegetatio. nen går med snabba steg: Linnå herättar att Då han reste I Lappmarkerna år 1792 hade man fått i Purkiujaur by den fift Maj och skördat den 28 Juli. Rofwor potäter, forn, råg, äiskilliga kälslag oc en mängd kökswåxter funna odias me fördel. (Forts.) — — — — —