Norrländska Korrespondenten – 10 april 1858, sida 3

anflaga försonen, fom cf tänka på ett lif efter detta! Med möda inträngde dagens ljus i detta bedröfliga hemwist genom ett trängt fönster. Atmosferen war fylld med en isig fuktighet, och det mar der nåästan lika kallt som ute på gatan. Uti svisem brann wisserligen en liten eld, som underhölls af de nytånda qvarlefvorna af gamla sönderslagna möbler, och då en lige för ett ögonblick flammade upp släcktes den genost i det andra. Ett bord af mat. stunget träd, på bwilfet stod en kruka med matten, en tom skäl och en tältsäng, fom stod midt i rummet, utgjorde hela möblemanget. Då man närmade sig fåns gen, upptäckte man ett sjukt barn, som ej tocktes wara mer än ett år gammalt; dess blyfärgade hy, def afmagrade ar. mar, dess insiunkna och med båla ringar omgifna ögon gåfwo goda skäl att före moda att det stackars barnet, som knappt inträdt i lifwet, snart skulle få ro i det tysta hem, der wi alla en gång skola hwila. (Forts.)