Norrländska Korrespondenten – 3 april 1858, sida 3

hysa wördnad för fina högsianade förfår ders begrafningshögar. Och om ej regeringen i wåra dagar utfärdat ett fördud för detta mwandaliferande, få skulle alla samtlige gått samma wäg, men nu torde återstoden komma att qwarstå säsom grönskande prydnader i slättens sädesfält. J Carl den 11:tes tid war Häkan Wifwesson Herre till Bosgärden och fatt så stolt som en Kung på sin ättekulle, hwarje gång det roade honom att taga sitt rike i beskädande. Han war en mycket rolig man med rundt här, alldeles fom en af hjeltarne i Fredmans Epiftlar, och deriill få fielffsländig att ban ej krusade den ringaste kutte, ej en gång den mäktigaste man under solen. Derföre war han Smen:starna lika mycket tillgifwen fom Danffar: na, af det skäl, att han egentligen förafs tade dem begge och hyllade ingen annan maft ån hans egen suveränitet. Men under ridten hade Konungen och hang män bliswit mäkta torstiga, ty fom mardagen war warm och narschen fors cerande. — Mähända, yttrade Grefwe asce