Norrländska Korrespondenten – 3 april 1858, sida 3

former, och dessa små stadsomräden Lybeck och Hamburg, hwardera med knappast flere tunnlands areal än Swerige eger giva dratmil, schackrade också bort wapen fors och twers, men blott till dem åt hwilka de trodde sig kunna fälja dessa waror dyrast. Så lärer Gustaf den Förste, uns ber befrielsekriget, engång bjudit Lybedarne twänne af rikets flott med tillhörande lån i pant för twänne kanoner; få betingade de fig willkor för en hjelpsändning af skepp och manskap under Stockholms belägring, willkor få betungande att ri kets kyrkoklockor fingo lof att nedsmäktas til deras betalande, och folket genom odrägliga pålagor mångenstädes gjorde uppe ror. Geijer säger bland annat härom: Redan på Wal-Riksdagen i Strengnåg 1523 framlade twenne Läbfte Rådsherrar räkning för det lemnade underflös det emot det ännu belågrade Stodholm och kräfde ofördröjlig betalning eller od, endast fåfom pris för ett uppskof, oinskränkt bekrästelse på Lädeds handvelsfriheter i riket, enligt ett af dem sjelfwa inlemnadt förslag. Denna måftiga stad, fom berömde fig af att i Norden afs och tillsätta Konungar, hade nyss ingått ett föcbund med Konung Fredrik i Danmark och låswat wilkorligen sitt biträde, att skaffa honom äfwen Sweriges krona. Def utskickade låto falla hotelser derom, Une derhandlingen om Stockholms dagtingan war i deras hand. Man måste bewilja alla deras påftåenden. Ännu längre tillbaka under Albrekt af Meklenburg regerade Tyskarne enwäldigt, och tilllställde ett blodbad eller rättare en autodafe, i det att sextio af Stockholms förnämste borgare fängslade öfwerfördes till Käpplingeholmen (den nuwarande Blasiiholmen) och der lefwande innebrändes af fina Tyska handelåwånner. Det ta dåd, i historien bekant under namn af Käpplingemorden, har blifwit undanskymdt of ett ännu gräsligare Stockholms blods bad, men faktum står oförgängligt qwar af dessa Hanseater eler Hättebröder, hwilka förstått slå under fig uteslutande privilegium på al handel (och dermed ftys rande den enfaldige jätten Swerige, al deles fom når man sätter en ring :i nå fan på björnen och derefter twingar Hos nom att lyda) — att dessa Hanseater, främlingar, så kallade af oss Swenskar och få betraktande fig sjelfwe, efter lag ute gjorde halfwa rådet i städerna, deltogo i dessas styrelse, och, om det ide i alt gid dem i lag, helt simpelt midt i den fwens ffa hufwudstaden brände lefwande upp fi na swenska medbröder!, (Forts.)