Norrländska Korrespondenten – 3 april 1858, sida 3

större wigt ån fför of. Hwar och en, fom iakttagit dessa handelsers gång, skall utan twifwel inse, att franska regeringen i afseende på makt och karakter har blifwit förswagad genom det afslag på dess fordringar och den förödmjukelse för dess sjeffförtroende, fom blef resultatet af de fe naste håndelferna. — — — — — Den enfaldige Jätten och den kloke Dwergen. Sannfärdig berättelse om det stora Swerige och det lilla Hamburg. Det war en gång fom många äro det — få berättar en gammal folksaga — att en jätte skulle åta gröt i kapp med en dwärg. Den sednare hade anskaffat en tom påse, hwilken han hångde fram för fig, ett fnep, fom jätten, hwilken fans nolikt war gansla närsynt, alldeles ide warseblef. När nu kappätningen företogs, så stack dwärgen nio skedar af tio ned i påsen, men jätten hwarenda helt ärligt i munnen. Slutet på täflingen blef förs denskull att dwärgen stod på fig, men jätten föråt fig och sprack på kuppen. — Hwad desse respektive storätare hette, förs mäler icke historien, men wi för wår del wore ftestade påstå, att personerna ide kunde wara nägra andra än det stora Swerige och det lilla Hamburg. Detta sednare har nemligen i ala dagar warit grötmyndigt, förmedelst den i sjelfwa mwerfet tomma, men småningom syllda penning. procentpåsen, och det förra har slukat och swettats, har aldrig lagt ihop, uton årlis gen tagit till lifs, oc) få har det kommit en kris, en stoppning, och få, ja få har det blifwit flut för den gången. Kan nägon fåga når den enfaldige jätten slutligen skau lära fig att fe opp, och når han skall upphöra att lefwa för dagen och — magen? Huru länge skall den lile dwergen med päse och allt lyftas i wåädret af jättens senfulla armar, och sålunda mera denne öfwer hufwuder? — Jcke tyckes Det bli slut i denna kungens tid, derom hafva då wära ombud dragit försorg. Låtom of engäng ltänka efter huru det warit och är i affärswäg mellan Swerige och Hamburg! Hopgrötadt och hoptrafladt år det, fom wi alla weta, men wi dare? Nog åro de tider förbi, då Hanfeftåderna äfwen i politiskt hänseende gjorde of hwad förtret de behagade, hjelpte till att af-och tillsätta konungar här i norden, och för en liten handräckning af skepp och krigsförnödenheter fingo snart sagdt hwilka handelswillkor som helst. Den tidens mest kuranta handelsartillar woro wapen i olika