Norrländska Korrespondenten – 17 mars 1858, sida 3

fråga, yttrade jag redan förra gången men tillade, att lagen derom icke bör uppe häfwas förr än man fan fåtta en dissenter-lag i stället, grundad på de hos of nu för handen warande förhållandena och på en förutgången undersökning om dessa. Jag widhäller denna mening. Jag fan dock ide skåda in i framtiden; jag fan ej förutse, huruwida uppfskof till nåfta rifgdag skall medföra te wådor man förefyegs fat; men wäl wet jag, att det rätta alltid år äfwen det klokaste och det i längden nyttigaste, oh att om man finner fig hbafs wa inkommit på orått wäg, få år Intet bättre, ån att, trot8 alla swårigheter, mös dor och faror, ju förr desto heldre söka år tergå till den rätta wägen. Enligt min öfwertygelse är här denna wäg den of wan angifna. Jag instämmer derföre i hufwudsalen med det förslag, fom före fommer i domprosten Brings reservation. Men en modifikation af wissa uttryck deri synes mig önsklig. Der talas mycket om affal och ifrågasättes att affallet år fast rotadt, om affålingar och De affallnes antal m. m. Jag önskar, att dessa uttryc måtte utbytas mot andra, fom jag för min del och efter den fånnes dom jag fan hafwa förffaffat mig, anser mera öswerensstämmande med det numwas rande förhållandet. Hos den flora mång den af dem, fom bliswit sålunda i denna reservation betecknade, såsom affallne, råder, så widt jag kunnat inhemta, en så stor löslighet i begrepp, en sådan oflars het både i anseende ull den troslära de omfattat och den de öfwergifwit, att jag ide fan ännu betrafta dem, såsom positift raffallne, hwilket oc synes mig bekräftas af de ide fällsynta fall, då mången af dem till följd af wunnen bättre insigt återgår till wåt lyrkas gemenskap. J hela denna rörelse ligger ännu något alt för fmwåfs wande och ofåf:rt, likasom ock något äns nu outredt, hwarföre jag allra minst ans fer tjenligt, att prefteftåndet ffulle inför thronen wilja stämpla den med det allra skarpaste ord, fom i detta hänseende fan begadnas. Att begära undersökning om antalet synes mig oc dels orått, eftersom derigenom sektanförarne funna sporras till än ifrigare proselytmakeri, för att genom en större siffer-uppgifst imponera, dels os nödigt, emedan wi nog i alla fall weta att antalet år tillrådligt stort för attförhållandet behöfwer ordnas, dels slutligen en bisak, ty de dissentierandes trosbekännelse och församlings ordning äro de e gentliga hufwudsakerna, fom wid ett fär dant ordnande böra tagas i betraktande. Dessutom beder jag att få fästa uppmårts