Norrländska Korrespondenten – 17 mars 1858, sida 3

ningarna om Jeans familjeförhållanden på fia och for dermed till keigsministeren, genom hwars dörr han förswann. Wagnen böll flera timmar tid Vernet säterfom, åtföljd ända till ponren af en högre embetsman i departementserpeditionen. Sedan några od ytterligare blifwit wexlade, steg Vernet i fin wagn och ropade till kusken: Til Tuilerierna! Dit anländ låt han bedja om audiens hos Ludvid Philip i en wigtig angelär genhet; konungen bewiljade den ansedde konstnärens begäran, och Horace Vernet trädde in i kabinettet. Här berättade han för Konungen nås stan ordagrannt sitt samtal med Jean, Konungen, som i början fann det ytterst roligt, blef emellertid högst allwarsam, då Vernet berörde den punkten, att den stackars gossen ej hade funnat erhälla sitt afsked, ehuru han hade en gammal fate tig mor att försörja, hwilken flera år har de warit enka. Semna edra anteckaningar bär, fade konungen, 7jag skall låta undersöka fas fen oc) genast höra mig före i frigsmir nifteren. (Forts.)