Norrländska Korrespondenten – 20 februari 1858, sida 3

(GA ss Han hörde röster i werkstaden; han lyssnade, Johnson war ide der, och detta lättade något hans finne. Han säg ge: nom en springa på dörren, huru Richard ensam fatt wid fin mors sida. Gå nu til sängs, Ridjard, fade Johanna, ängsligt. Du fer få grufe ligt trött ut; wi få nog färdigt nu, jag är ide orolig derför. Sfulle jag lems na mamma allena? inwände Richard. Nej, det fan jag ide. Men det skadar ide mig att wata, fade bon; dig skadar det. Att fe vig siuk i morgon, skulle wara mycket wårre för mig, än att ide alls gå till sängz; hör du hwad jag fåger? Richard skakade på bufwudet. wMamma, be mig ide mer, fade han bönfallande — ffaU jag ligga och sofwa, och ha allt beqwåämt, medan mamma får waka för alla? Jag är rigtigt stark nu, Det är jag werkligen, ja, jag är lika start fom — — uMamma, ämnade han tillägga; men detta ord dog på hans läppar, och i ett ögonblid föll han framstupa på golfwet. Johanna rusade emot honom, och få gjorde Collin, hwars plötsliga framträdande