ger en Trondhjems tidning, hapva också i år flera finska (det will säga lappska) familjer nedkommit från fjellen med sina renhjordar, för att öfwerwintra på önrne, af hwilka i synnerhet Otterön är deras allmännaste tillflyktsort. Orsaken till des ras flyttning ligger dela i nödmwändighe ten att aflägsna deras hjordar från Wars garnes grannskap, och dels i deras öns skan att bereda fina renar tillfälle att låt tare förskaffa fig föda, ty wid bhafåftrans den är ide snön få djup, och det erfor drag derföre ide att djuren anstränga fig få mycket, för att finna den under den samma warande mossan. Då iapparne flytta från fjellen, medföra de sina barn, sitt husgeråd, och tält i sina kjerriser, som dragas af en eler understundom af twå of de åldfte och starkaste renorarne. Ofta uppgår fjertifernag antal till emeslan 20 och 30, fom följ: den ena efter den an. dra. Hjorten går förut och följer ett af de äldsta djuren, fom ledes af en lapp. Flere hundar medfölja altid, och desse år ro wid första mint fårdige att jaga de djur tillbaka, fom söfa aflägana fig från hjorden. Fär att komma öfwer ill öarne, begagna sig lapparne af båtar, som te lasta med fina tillhörigheter, med undantag af renarne, fom twingas att göra Öfwerresan, hwilket tilgår på det wiset, att en i en båt sittande lopp, håller i hän derna en lång rem, fom år bunden om hornen på en af de åltste renarne, hwil fen sälunda twingas att simma efter båten. Wanligtwis följa nu många af hjorden sjelfwilligt fin simmande kamrat, men de motsträfwige tvingad dertill af hun darne. Det år werkligen ett nåje att fe en sadan flod af simmande renar, med fina långa horn uppstående högt efwer wattenytan, men nåstan ide mindre nej samt år det att fe dem, tå de uppstiga ur wågornas skum. Så snart lapparne anfommit till ten ö, hwarest de ärna if werwintta, skynda de sig att uppslå sina tält. Dessa bestå af länga, ijmala stäånger, som nedsättas med den ena andan i jorden, och hwilkas andra ändar sammanbindas, och bilda saledes en kägla, öfwer hwilken hänges grätt madmal. Marnknm inuti tältet betäckes nu med tjodt granris fom tjunar bäde till jate och fång. Öfwerst i toppen lemnas ett hål öppet, fom tjenar till skorstenspipa, och midt detun der hänges grytan, i hwilten renfott och tjock mjelwålling oftast beredee. I föras na tålt wistats lopparne både dag och natt med fina spadane barn, under den strängaste mwinterföld, men de inweckla ockå både dem och fig sjeliwa i renstinn och sofwa i dem lifaså godt, fom antre i sine dunsängar. Renarne gå emellettid fritt omfting för att föfa föra, od) man fer blott understundom efter, hworest de uppehålla fig. Med tillhjelp of hundarne har man ingen swärighet att snari finna dem, och då både lappgossar och larpfl ce for åro ofwade att gå på födor, förorfar fur detta lande dem ide någon särdeles stor möda. Svea Söner. Enkefru Svea, som länge har drifvit Lönande handel med jern och medplank, Timmer och bräder, omsider har blifvit Offer för krisen och nära nog pank. Huset, är aktadt, dess trångmål beklagen! Gumman blef lurad, dess söner r också, AP . 333... — —-xX22..s.2gg X — —!t( ——66.