Norrländska Korrespondenten – 3 februari 1858, sida 3

— J Noirköpings Tidning för den 23 Jan. läses följande: Den sällsynta händelsen, fom kallas att ftrömmen ftannar, bar i dessa dagar egt rum och bar fatt wåra wattenwerksegare i förlägenh.t, fwilfa i brist af når digt drifwatten, fått hålla tillgodo med att fe hjul och och inrättningar författa i owertsamhet. Fenomenet lårer denna gång wisat wiafe egenheter mot wanligt, och torde förtjen : af art wara föremål för någon insigtefull sysiologs observationer. Wi hafwa under några dagar haft temligen stark, tock snölös winter med NOD oftlig, häftigt blåsande mind. — Samma tidning omtalar äfwen, att en westgöthehandlande wid namn Pettersfon, blifwit frånstulen häst och åkdon jemte hela dess medhafda lager; i wärde af omkring 5000 rdr, samt cirka 300 rdr i contanta penningar. Häst och åfdon samt en liten del af de stulna warorna lärer doc återfåtis redan samma dag. Pettersfon lärer få tappert druckit om med tjuf warne wid den s. k. Loöfstadkrogen, att han förlorat medwetandet, och då han fom till sans mar han lagd ilandswågse difet och totalt bestulen på alt hwad han hade med fig. — Örebro Tidning läses följande uns der rubriken: ÅBref till min nådiga Tante. Under en tid nästan få krisisk som den närwarande uppehöll fig Hallska theatersällskapet i någon mindre stad, om jag ej missminner mig, i Finland. Sejouren war dålig och inga utsigter till förbättring fons liga. Då bryter wär theaterdirektör upp med både solar och månar, ålffare och ål skarinnor, lemnar de oesthetiska ftadsboarna och börjar i siället en series af repres sentationer i de större byarne vå angräns sande landsbygd. Men som skäligen miftånfas kunde, att äfwen der myntförrådet ide war öfwerdrifwet, tillkännagafs på af fischerna, måbånda från predifftolarne, att matwaror oc) alla flagg specerier togos i utbyte mot biljetter. Tilloppet blef enormt. Man föreställe fig scenerna wid biljett luckan. Imwå biljetter till Öjte Amfiteatern, werla en fårbog! ropar en målmäende nämndeman. ÖHuru många biljetter till stående pars terr jår man för en kanna mjöll? Hwar får man fira för ett tjog ägg? (En diljett för mig och en för min hustru; ge tillbafa på en trepunds frinfa! Mannen gjorde lysande affärer. Såg nu, att konsten ide ger både bröd och fofr wel, derest man blott sörstår att behand la den konstmessigt. —