Norrländska Korrespondenten – 27 januari 1858, sida 3

andra sidan. Det wore skäl i att äfwen från detta håll se saken och komma ihåg att den enes död är den andras bröd. Allmogen har fått bra betalt för fina ffogar, har lefwer luteliga, samlat pengar och tyckes nu på slutet få behålla fina stogar. Arbetetnesen får fina Iefnadsmedel för båttre sap; slösaren lår fig att busbålla, spekulationsswindeln far fin fog. Egentoamna spelnga ur bankruttörers händer till folt fom hur förlag att sköta dem, penningen får åter ett wärde fom den länge saknat, importen af lyxoch efwerslöds artiklar minskas, börsmagnaterne låra fig fans och måtta, embetsmånnen löner få ett förhöjdt wärde, wåra damer lägga bort en del af det mydna biefs bwarmed de utstyra fig och deras frinolmer krympa ihop, mången storätare blir satt på swältfur och fåt byta ut sina ostron mot wattgröt, fom år mycket helsosammare. Om ej alit detta år stora förmåner få ha wi orått, men fom det sones of, få behöfde hela werlden denna lera och af olyckan blir man wis. Ryårs-Pfalm. (— Ur Förslag til Sw. Psalmbok för de Ew. Lutherska församl. i Finland —) 1. Ett år har gått till ända, Ett år af nådens tid. O Gur, til dig wi måns da Wår tanke: war oss bli! Se an of nådefull, Och låt det, fom blef brutet, I glömska warda slutet För Jesu Kristi skull! 2. Ty, Gud, om hämnd du hwålfwer, Ho blinver skuldlös qwar? Ho är, fom wet det sjelfwer Hur tidt han syndat har? Ett mete wi aller, Att en of wil förfona, Och vu ät honom stona Of arma hwar och en. 3. Wi tacke dig, 9 Herre! För tufens fildig nåd, Det battre fom det wårre War allt dut wisa råd. Om wi wår wilja satt, Om du of hade gifroit Aut hwad som önskadt blifwit, Ad, hur da illa gått! 4. Hwad är som oss behagar? Jo, att lustar qå; Men du gaf klara dagar Och nulna likasa. Der modet blef för stort, Der lät vu forgen komma; När sorgen zjort of fromma, Kom trösten lika fort. 3. De får, din tuftan slagit, Låt dem illsamman gro, Lat hwad vu gett oc agit Befråmja hopp och tro, Och ger dct nva år För of wälsianadt, Herre! Utt det med jynder förre Engång ifrån 6. O Gud, wår lefnad skrider Emot itt mal hwar dag, Når till sitt slut den tider, Of då till dig upptag, Der år ej åljas mer, OM inga stiften hända, Men ladje utan anda Du ät de trogna ger! Åch. Tudvu. Runeberg.