Norrländska Korrespondenten – 27 januari 1858, sida 3

ymad skulle det tjena till att bråfa der om? Jag menar ide att man skall bräfa, återtog fru Gren, men jag önskade att du skulle understorja det stackars barnet i bennes sträfwande att fuana wara sann. Din hon får den wanan att ljuga, blifs wer det bon fom blir olycklig derigenom, fastän bon kanske på detta sätt blifwer af dig förledd dertill. Ack, Martha, om du ändå wille taga din grannhustru till mönster häruti! Jag wille ide lefwa det lif, fom fru Colina lefwer, för allt guld fom fins i UWuftralien, swarade Martha warmt. Från det ögonblic hon sliger upp tills bon går till fångs, arbetar hon emot strömmen, oc hwor godt kommer deraf? Kanske få mycket att Collin går nyfter till sangs några gånger fom ban annars stulle raglat, eller att bon fan skaffa ihop ett halft ärs hyra til, eller tanske att hennes häftiga gosse ide får fonvulfioner alldeles få ofta fom han annars stulle få. 7Då det kallar du ingenting, Martha? jade modren. Det fallar jag att ha wunnit många feg. (Forts.)