Norrländska Korrespondenten – 27 januari 1858, sida 3

QO AN a Mun one ft EEE ett dåligt lyane — bon hade alldeles nog af deras faders. Den ena af gossarne war ett a vidt, älstligt barn, men fordrade en jemn od allwarsam ledning. Han iyckte om att göra efter sitt eget bufwud, och fick der ocksä. Han skulle gjort hastiga framsteg i skolan, om han hade warit flitig, men hand mor iyckte att det tjenade iill inter att mana på honom, Dock skulle några få ord från den han älffade ba warit högst wälgörande, vd) ban skulle wäl lö nat def möda. Den ena af flickorna mar owanligt försagd. Ett omänligt ord och en wred ton i rösten hade en sädan förs skräckande werkan på benne, att hon af. fruftan blef förd att säga mången ofinning. Här skulle uppmuntran warit mer helsosam, än härda och häftiga ord, ty detta barn älskade sanningen, fastan hon ännu ide fått nog kraft och mod illl art alltid utsäga den. Fru Gren fåg detta fin dotters oför: flånd, od) talade med henne derom; men Martha försäfrade att det war ide få farligt, ty alla barn woro mer och mins dre fallna för att sätta ihop historier, o3M när man wet det tillade hon,