Norrländska Korrespondenten – 23 januari 1858, sida 3

på fågel, fist och jernmalmer och der förse ret gemenligen gifwer 14:de kornet, yttrar ;refskrifwaren: Den Lappska jorden år ide endast en if ehuru ej anlitad, fälla till allmän vålmåga och rifidvm, hon kunde äfwen, om dertill amoanr, blifwa ett stöd för andets frihet och uberoende. Ett sätt att utföra deta ma bår sörslagswis finna en plats. Landet Fager eppet, wäntande odlarens ankomt. Ma der jeretotlsare ditstickas, faftån klädde i wapenrockar. Lät en hwar få upptaga sitt eget torp, stort nog att underhålla fora for. Så fnart torpet blifwit färdigt, skulle soldaten få tillräda det samma samt degagna det såsom sitt, men tillita under fredstid wara utan all anse nan aflöning. På samma fått med befå let. En hel afdelning skulle, jemte predifant, läkare och skolmästare bebo samma traft, och wapenöfningar hållas twenne gånger om Året, t. er. trenne weckor uns der Mars eller April samt trenne under Juli. Under den förra skulle soldaterna naturligtwis bo i kaserner (af trå) eller om man få wil i sådana halft underjordiska bonmgar, fom wid lägret i Chalons förra året blifwit brukade. Att en del af wapenöfnigarne höllos om wintren, wore för den jordbrukanre soldaten en dyrbar winning. Men som han äfwen under mötet finge wistas inwid fin bostad, fun de han åläggas att hålla fig egen kost. Först då, når han måste tåga fjerran från hemmet, borde fronans förråd tillgrivag. Befriad från andra utlagor, skulle han årligen skatta en half tunna forn ull sitt regemente. Af detta forn skulle en del förwaltas till ett möjligen inträffande mig: wertär, en annan del anwändas til pensioner, samt återftoven bidraga til förhöjning i befålet8 eller de civike tjenftemånnens aflönmg. Aludes hwarje man dessutom att ärligen förrätta fer fommars och fer winterdagswerken, få skulle regementet genom nya torps anläggande oupps börligen funna öfas utan fostnad för staten. Genom antagande och utförande af detta system wunnos många och owäntade fördelar. En stor landsände af Swerige blefwe inom fort uppodlad och befolkad. Ty helt wisst skulle verfoner af alla stånd och yrken snart följa krigarskarorna efter. Jordbrufet skulle hastigt lifwas, handel och nåringar erhålla en ny riltning, och de många jerngrufworna fom nu äro dåtfomliga, skulle snart omringas af masuggar och bruf De stora insjöarne Afwan, Saggar och Luleåträsk m. fl skulle twifwelsutan plöjas af seglare och ångbåtar och jemte allt detta hade Swerige förskaffat fig en förftårfning i fin frigsmaft, mer hårdad och öfwad än de flesta af wåra lardtregementen, och det med en jemsoreljewis ringa utgift På goda landgwågar och törbända i en framtid på jerns banor stulle trupperna med lätthet rycka not fusten hwarifrån de på ångbåtar funna förflyttas, hwarhelst en fara kallade dem.