Norrländska Korrespondenten – 23 januari 1858, sida 3

olocka, mitt fors, med din ständiga wärdgs löckhet. Tänk om jag warit en fattig karl, och du fätt släpa, då hade wäl här sett ut som ett röfwarnäste; men nu är jag rik, du går flådd i juveler od) fiden, du frossar på det lådrafte fom finns, åfer i den bäfta wagn i Stockholm, allt detta har du mig att tada för, och ändå är du få rysligt otacksam, att ide ens se till om jag glömt min snusdosa och endra småsaker, når jag går ut . . . du är oförbätterligt! Se här är ju din snusdosa, midt för nåfanl!-s Ja, ja, du är dig lik; adjö med dig. Må fan taga alla oordentliga gamla färingar! Trätan bade wäl efter wanligheten blifwit längre, om ide tommersrädinnan för fin systers skull warit mera undfallen och underlätit att fara på den sista grofbeten, ty kommersrädet blef alltid nöjd och tyst, när han fick behålla sista order. Han aflägsnade fig nu med fin fnugdos fa, och hon inträdde till sin syster. Denna stod i fönstret och säg ned på gatan, lätsande som hon ingenting hört. AN