Norrländska Korrespondenten – 23 januari 1858, sida 3

engel war, lossnade wid de betsade dubbeldörrarna mellan salen och kommersrådinnans rum. Ufur är det, min söta män? frågade kommersrådinnan fin man. Du är ett nöt, Regina! aldrig gör du fom sag säger. En sädan satans förs argelse! ... jag fom ända fram til Gustaf Adolfs torg, der jag träffade er cellensen, min goda wän, fom fade: herr kommersräd, fan jag få smaka på ert förträffliga snus i dag, det är blott påfwen fom har maken. Dä jag skulle taga uvp min dosa fanns den icke; naturligt wis strattade ercellensen år mig, tiläggande: ni är en gammal slurfwer, som fan glömma snusdosan! ... Det är ditt fel, Regina, ty jag bar ju under de tretti är wi warit gifta, wäl tusende gånger sagt dig att se till att jag icke glömmer min snusdosa. Du har wäl ide snusat i trettio år beller, min wän. Det är blott femton år. Du är en inpertinent warelse! du swarar alltid på twärn, är det anftåndigt sagvi? Kan det ursäkta din förfumlighet, du är en odäga, du är mitt lifs