Norrländska Korrespondenten – 10 januari 1858, sida 2

må på en gång å entreprenad utbjudas; och att tillses dör, det entreprenör, som ide sjelf år gåstgifware, ide må sakna iillfälle att wio gästgifwaregärden erhålla nödigt utrymme för hästar och formän; hwarjemte K. M:t andefallt sina befallningshafwande att, jemwäl i öfrigt, så wot på dem beror, egna oafbruten omr sorg deråt att entreprenader för skjutsningsdestyret warda inom det dem anför: trodda lån bragte till ständ. — Gotlands lång tidning meddelar följande beskrifning af en äfwentyrlig fidrefa, fom den 11:e och 12:e December gjordes af gotlåndfra slupen CEmilhe, medförande, utom skepparen och fyra mans besättaing, sju passagerare, hwaribland tre godtlåndska riksdagsmän. Berättelsen är af en bland passagerarne. Den loder: Den 5 dennes lemnade wi Stockbolm, och följande dagen mot aftonen kommo wi till Sandhamn Här uppehöllos wi i 5 dygn af fristt blåsande westlig och fydwestlig wind, tills denna på fredagåaftos nen den 11 öfwergick till nordwest med laber kultje. Nu lättade wi ankar och gingo till sjös Fl. 5 på qwållen. Knappt utkomne en mil, öfwerföll oss en fallby, blandad med snöslask, frän norr. Alla seglen bergades med undantag af stagfocken samt en obetydlig del af storseglet. By wädret stadgade fig til en jemt wexande storm, fom, sedan winden återgått på Nords west, mot morgonen samt under hela föls jande dagen wisade fig orkanlik. Af frufs tan att den wilda stormen och den utoms ordentligt höga sjön skulle sätta fartyget alltför mycket åt sydost, styrdes hela nat ten en alltför hög westlig lurs. Misstaget upptäcktes först andra dagen straxt på ef termiddagen, då några pyntar af Gotland blefwo synliga. Wid denna upptådt lades naturligtwis fartyget ostwart öfver, wid hwillen manöver den olyckan inträffade, att storsegelsbomen sprang af nåra masten. Nu hissades bredfecken, och slupen länsade med ilande fart fördiwind emot en af pyntarne, som ansågs wara Hallshuk, för att efter dess kringseglande ingå i Kappelshamn. Wi kommo den klippiga stranden alt närmare, då Wi till mår före wäning och fasa upptäckte att den udde, efter hwilken wi ställt kosan, ej war Halls: huk samt att den wik, fom öppnade fig derbafom, ej war Kappelshamnswilen. Att wända till sjös utan storsegel, hade warit en dårskap, liksom man tydligen insåg omöjligheten att numera funna klarera land i en sädan grundstorm, der hwarje wåg wåldsamt förde fartyget nårmare mot kusten. Det återstod ej annat wal, ån att på Guds forsyn styra in i den midtför AAAnnngngngngnnnngnnnn a