Norrländska Korrespondenten – 10 januari 1858, sida 2

bans lockliga dagar, blifwer hans tröst och bang styrka under de olyckor, fom Före synen skickar honom. Då hemtar bon krafter ur fin innersta själ, oh upprätt båller hans mod och förbinder hans brufts na bjertas får. En dag uttryckte jag min lyckönskan till en man, fom omkring fig hade en blomstrande och genom fårlefeng band förenad familj. Jag fan ej önffa dig ett lyckligare öde — swarade han med förtjuening — än det att ega hustru oc barn, fom älska Ddig. — Jag bar isanning fett, att en gift man, fom mös tes af olyckor, lättare öfwerwinner dem, ån den man, fom ej är det. Detta foms mer till någon del deraf, att hang ans strängningar äro fördubblade genom de älskade warelsers behof, fom af honom wänta fin bergning. Hans hjerta är be lönadt af husliga njutningar; hang fjelfkänsla upprätthälles af den tanken att, oaktadt de förödmjukelser, fom wänta honom utom hans hydda, han äger derinom en liten werld, der han är herre. Den ogifte deremot borislösar ofta sitt goda. Han fer fig ensam och åt fig sjelf lemnad; hang hjerta upplöses småningom