Norrländska Korrespondenten – 30 december 1857, sida 3

— — TTT lysa så, som hon albrig fett det förr. Det war fom ett ljus blifwit tändt inom bonom, — Församlingen sjöng ännu en psalm, sedan gick en del af den ur fyrs kan. Men en del fatt qawar, ty om en balftimma skulle den andra gudstjensten, bögmessan, begynnas, och folket går icke hem emellan de bada gudstjensterna pä landet, der folket ofta har mycket långt emellan sina hem och kyrkan. Det war nu redan dager, och ljusen blefwo släckta i kyrkan. Enkan gick ut ur kyrkan med båda de små barnen, ty de skulle i fattigstugan och ge traktering åt blomflergumman. Så kallades en wacker, blef, äldrig qmwins na, blind på båda ögonen, få att den swarta pricken i ögonstenen war alldeles botta. Det hade blifwit så, berättade bon, då bon låtit utrycka fina ögontänder i hwilka bon hade fatt fmår wärk. Det war nu tio är sedan. Förut brukade hon wandra omkring på bygden, lära små barn läsa, och göra granna blomflerdus fetter af färgadt papper, fom hon fatte i weckade papperskrukor och skänkte bort i de hem, der man hyst henne och warit god emot henne. (Forts.)