Norrländska Korrespondenten – 23 december 1857, sida 3

i Mars 1813 gingo mannen ech hustrun; ut på fältet för att arbeta, tåjande bare i net med fig. Medan detta rullade i grä fet ett stocke från föraldrarne, fom en i warg fram från en skogsdunge, tog bars; net wid ryggen och sprang fin wåg men: Det. Föraldrarne sprungo efter under hör I I i f ga rop, men lyckades ej hinna upp rofe djuret; fåfängt företogos jedan i flera dagar letningar af frander och grannar; så att slutligen uppgåfivo föräldrarna hope pet att nagonsin få aterse sitt förlorade barn. ) Ser år förflöto, fadren dog derunder, od) mootren hörde ide of sitt barn. Då hände I Februari månad 1849 ant twmå Sepojet, fom vude på permission gårtent! frön studen Singrunow, nära bon Caupray, och slagit sig ned på strander af den lilla ån fom rinner genom byn, fiugo fe tre unga wargar och en fen gosse i sällskap fmvga forsigligt fram till warthel och ber slacka fin torst. Sepojerue betjade jaga efter den lilla truppen och lyckades fasttaga barnet jur som det flulle krvpa in i en wargfula, dit De tie ungarne hade gått före. Bars net söfte med tänderna forswara fig mot Sepojerna, men tesje jlappte hvnvm ide och förde honom till fit qwarter, der de flera weckor sorde honem med rån fört och wiltbräd. Nar detta blef dem för dyrt förde de hor om till Skholepurn-bogas ren od) förmådde nägra beskedliga mennis skor att åtaga fig omsorgen om honom. En åbo från Chuprev, fom hade fett goose fen i bazaren, berattade derom wid fin hemkom si, och enkun, fom för 6 ar sedan förlorat sut barn, begaf fig genau in till Kholoput för att fe om den fångade wo te hennes sen. Hon izenkände honom werfligen, bade på arret efter brandstadan, på det andra ärver etter wargena bett 1 ryggen, och på ett fögelsematte Glad tog hon honom hen tll fig och föt sökte I mäangå månader med oldiig slappad ihardighet att återföra sitt barn ull menskliiga seder oc bruf, men hon injåg slurligen an all hennes moda wore fåsäng och öfrrerleme nade Ödind ät fattgwarden. Der behandlades barnet fom en af de wuda hundar: ne; dey utdun stunng war illalultanpe; knåen oc armbagarne woro harda fom horn, af wana att gå på alla fyra lifsom wargerne; hwarje qwåll geck gossen uti ffoc. gen och hittade han derunder några fött afffråden, få är han alltid upp dem; han gick ofta raf på två ben, men är altid på alla syra och I sallkap med en hund, som blijwit hang jyn aerlijt goda wån. Han hwarfen talade eller skrattade någons lin, Efter ett ars förlopp dog ban ha gt, fedan han druckit en por gvantitet watten på en gång. (Fr.) Sijöfarts-underrättelfer. : Nov. den 7, Maria, Tjernftrdw, ant. t. Havre och 28 segelkl. derifr. t. Swan sea, den 8 Lisette, Nyberg ant. t. Terradechia, Westerbotten, Penersson, slutar i London att lasta i Swansea t. Calcutta, den 18, Pi:eå, Bäckström, ank. t. Cardiff för att lasta på Havanna, den 19, Görhun I