Norrländska Korrespondenten – 23 december 1857, sida 3

nen; den är, aär allt kommer omkring, det enda som riktigt förslär på jorder; Den är det underbarase, men också det werkligaste och mäktigaste i en menniskas lif. Ty den är lif ett sugrör til him. melen, hwarigenom Guds tif od kraft kommer ned tid oss. Herren bar sjelf gifwit detta sugrör i wår hand och uppmanat of att nyttja det rätt, på det att wi funna få allt det goda wi dehöfwa. Men fullfomligt godt är ingenting, utom Guds lif och ljud i wåra hjertan. DÅ modren bad derom för fig och fina barn, och om wälsignelse för dem alla. Och medan hon bad, blef der lugnare inom henne. Hon wande fig derefter att fe på fina små och hur eldens sken dansade öfwer deras rödblommiga ansigten, och medan hon såg på dem och bad för dem, insomnade hon. Når hon åter waknade, war der al deles mörkt I flugan; och hon kände en ängslan och förskräckelse komma öfwer fig, och kände en stor tyngd i hjerta och bufs wud. Det mar fom om en stor, tung tår hade famlat fig der, och wille ide rinna, utan låg fel fom bly. Makens död, sonen Anders bittra finne och före