Norrländska Korrespondenten – 28 november 1857, sida 2

procent, och de fleste torte lde rått weta hwad det will fåga ott werlden befinner fig i en penningfris. Wi anse det före denskull för en pligt att en gang dvere säålta dessa bärsstenar på ett allmänt des gripligt fpråf och tilltfa, genom en betraf: telse öfwer den närwarande ståbdingen, wisa purulunda det, fom nu så uwocket ins sicssjetar kapitulifer på pennmgmåilate, äfwen har inflytande på massan uf fole fet, def förwärf och wälmåga. Når en fabrifant aflemnar en wara ere håller han för henne sallan penningar, 1Y föpmannen, fom tager waran, får ofta wånta långe innan han för det förfta lockats fålja henne, och för det andra ere häller betalning; i stället för pengar ger köpmannen således en werel åt fabrikanten. Fadrifanten som skall aflöna sitt folk och köpa nya råämnen målte, för att funs na tilwerka nytt lager, sålja wexeln. Han går således till en bank eller en mållare och ber att få penningar för wereln. 3 fall wexeln år god, d. w. s. att wexelgifwaren år safet, få förskjuter danken eller måklaren beloppet, men fabrikanten (eler tepmannen) mäfste tabatteta få mycket fom kräntan gör miill forfallodagen. Denna förluft vå werelbeloppet är det, fom man tallar dieconto. Om fadrifan tan eller föpmannen för en wexel på 100 rike daler och ide får mer ån 95, få har han betalt 5 pros cent disconto. Förlorar Han mera, få fås ger man, att disconton har siigit. Nu har visconton sstigit få, att man i London ej får mer ån 91 a 92 ror för de båfta om sakraste wexlar på 100 ror, i Berlin 193 ror o. s. w (J Stodholm, der råns tan ide år fri, kringgår man lagens förs bud mot mer ån 6 procenis räntas bee rälnande, på vet fåttet att måflaren, i stället för att nöja fig med en provision af 14 eller 12 procent för discontering af en 3 månoders werel, nu tager 1, 13, ånda tid 2 procent, ja understundom ån mera.) Frågar man mäflaren hwad fom år orsaten till att tisconton har sigit få mye j fet öfwer hwad den war för någon tid seran, få får man till swar: Ppenningee I marfnaden år fnapp; wi befinna of i en penningkris. Hwarigen om har penningiillgängen blifwit fnapp? Detta år frågan fom det hänger på. Då ret år tvoligt, att ingen kastat na penningar i sjön, få måste en annan orsak finnas. Ett tiktigt swar på denna fråga år af stor wigt ej blott för kapitalister och bankirer, utan äfwen för hela blci fom lefwer af fina händers are bete.