Norrländska Korrespondenten – 28 november 1857, sida 2

behandling. Det ber tidigt fätt sina önffe ningar uppfyllda; anspråken stiga, sjelfswäldct od sjelfwiskheten werer. — Det blir en bård kanp för det fommande lifs wet, om en menniska skall, genom öfwere tygelsens, genom grundsatsernas maft, förmå öfwerwinna alla de bittra följdere na af ett sådant sinnets och känslans förska stämning i hemmet. Den fom har att fämpa, och som wertligen kämpar häremot måste mer än en gång med Paus lus utropa: IJag känner en annan makt i mina lemmar, (d. å. min köttsliga menniska, i min naturliga böjelse) oc en annan uti min bättre båg (d. år uti min öfwertygelse om det rätta och goda.) Dessa korta drag böra hafwa i någon mån wisat buru stor betydelse hemmet äger för barnet, såäsom fåmål grundläggande dess kroppsliga helsa och styrka, fom beredande ät rkarakteren def stämning od) rigtning för gela lifwet. Hår följer en tid i menniskans lif, då hemmet ide längre fan utgöra hennes nändiga bo, men då detta samma barndomshem, under hennes utewarande i lifwets kamp, utgor det minne, som ofta blifwer wår ledserna På dygdeno wag