Norrländska Korrespondenten – 12 augusti 1857, sida 3

till dem, som stodo omfring Francisco, föga wäntade jag att finna ca sådan oenighet ibland er. Det war min pligt såsom er kapten, att yrka på wåra lar gars tillämpande; säg mig derföre nu hwad j önsken? Jag hyser intet hat mot denne gosse, fast han lik en huggorm har stungit mig, till tacksamhet för all den ömbet och omwärdnad jag på hor nom slösat. Böra wi ej wara ense, i stället att sålunda få i wapen mot hwarandra? Jag har derföre ett förflag att göra er. Låt domen fällas genom oms röstning och hwad som helst utsla get än må blifwa, skall jag rätta mig derefter. Kan jag göra mer? — Wänner, borjade Francisco, då faptenen slutat tala, jag will heldre antaga detta förslag, än att dlod för min ffull skulle utgjutas. Mitt lif är af föga wärde; — wiljen j derföre samtycka till omröstningen och underkasta er dessa lagar, hwilka, fom kavtenen fåger, blifwit stiftade til ledning wid handbaf wandet af disciplinen ombord? Franciscos anhängare, fom funno fig wara de talrikaste, samtyckte till förflaget, då pawkhurst trädde fram och tillade: