Norrländska Korrespondenten – 15 juli 1857, sida 3

träckan emellan Nobertsholms bruk oh semmanet Dammen i Stora Kopparbergs ån äro i förskott byggda; tillfammans 2 mil transportwägar, fjvar upprensade, darrackar byggde för 2,000 man med bes ål, samt bivggeri, bageri, proviantmagas in och stallar under byggnad. Utom skenor m. m. till banans belåggs ning åro 4 lokomotiver, Åå posfagerares och lastwagnar samt werktyg och redskap för få wäl banbyggnaden fom reparationts werkstaden upphandlade från Englandsoch med 14 särskIilda fartyg fraktade till Gefle. Under antagande af att 3,000 arbetare innewarande år lunna sammanbringas, upptager årets plan att fårdigbygga hans wall med broar till närheten of Korssnäs i Dalarne samt att oppna banan för tras fit till Storwiks station. Arbetet ledes af Raptenen wid Kongl. Maj:t5 Wåge och Wattenboggnads corps C. Adelstold, dertil! af Bolaget anmodad, och fontrollen å statens wägnar werfftåls les af Majoren wid nämnde corps F. W. Leijonancker. t — Westqöta Korrespondenten för den 6 dennes berättar: Negern Panzios dop förrattades förlis den gårdag under alln änna gudstjensten å Frista hed. Det mer ett högticligt Os gonblick då denne Äfufid fon, genomt:ängd af wår milda läras grundsanningar, nedbejde sig och mottog dep och wälsignelse. Den foplliga ceren onien, förbigången un. ber bjup andafi, slots med enverlemnans det of en bibel, en gäfwa ar hr öfwetsten Wesifelt. Elfborgs regementes refpritabs la linier utgjorde den nyröptes satdrar. Hwad menar Gud? Hwad menar Gud? Så frågar jag ibland, Hår jog fer barret uti waggan sita, Och under plågans centnertunga hand Med alla qwalens hårda madkter strida. Hwad menar Gud, når jordens fon han ger En ostörd Hafa, fast han den begagnar Till spud och flärd och annat sådant mer, Od stattar gäfwan blott fom lumpna agnar? Hwad menar Gud, når på ven from mes lott Han endaft skänker motgång, awal och tårar; Då lasten dansar uppå rosor blott Och ingen enda tagg dess hjerta sårar? Hwad menar Gud, når han i ålderns dag Of gör till barn på nytt nud finnen slappa; Ja, floppa få, att wi wårt reget jag J känslan mista och ur minnet tappa? — Hwad menar Gud? Mig sware den som kan, All llolskap här jag tror rod måste tiga; Ty stoft, fom intet wet, år menniskan: Guts wågar äro chegripeliga. L—g.