Norrländska Korrespondenten – 11 juli 1857, sida 2

efter en annan kokerska, sir, sade hon nigande. — Jaså, swarade M:r Witherington förargad öfwer att hafwa blifwit störd. — Och om ni ej har något deremot skulle jag wilja flytta i denna dag, fir; nej, jag stannar ej qwar en dag heler! — Gä till h—e om ni behagar, men stäng först dörren efter er! utropade P:r Witherington häftigt. Kokerskan aflägsnade fig och M:r Wi tyerington war åter ensam. — FHördömma den gamla qwinnan — en sädan wrede hon råkat uti! Will wäl ej fofa åt de swarta menniskorna, gissar jag, jo, deri ligger det. Här af afbrörs M:r Witherington åter af en ny knackning på dörren. — Har wäl betänkt fig på saken nu, gissar jag. Kom in! Det war ej kokerskan, utan huspigan Mary, som inträdde. — Med er tillätelse, fule jag önska blifwa fri från min tjenst, fir, fade Hon snyftande. — Wid himlen, en sammangaddning! Godt ni får flytta. — J afton fir, om ni tillåter.