Norrländska Korrespondenten – 11 juli 1857, sida 2

wudssakigen treggehanda, sinnets uppbvg: else genom Ordets hörande och genom bön och fång, den andliga insigtens ute widgande genom Ordets förklaring och dels fående af saramenternas wälsignelse. Efal allt detta enligt lagförslagets mening äga rum wid de sammankomster, fom nu obes hindrade få hållag eller blott ettdera t. er. det första? Nog hade lagstiftaren härfö. re bort göra fig reda och i sitt förslag gör ra det synligt. Ålt för det förstnämda ändamälet sammankomster obehindradt må hällas, deremot fan intet wara att erine dra. Det år wål oc sammankomster i detta ändamål, fom förslaget huhvudfafligen åsyftar. Men fråga fan wäckas, om ide äfwen wid sådana sammankomster någon tillsyn bör äga rum. Hwem wet icke huru nåra uppbyggelses åstadfommande och underwisning ligga hwarandra? huru de i hwarandra ingå? huru uppbvggelse fan blifwa nedrifning, om den ide utgår från god, från fåfer kunskap? Är detta rit. tigt, få bar det wål hafwa fin stora betånfs lighet att lemna sammankomster, äfwen när de endast afse uppbyggelse, alldeles utan tilsyn. Antingen gen om ledares person och beskaffenhet eller genom någon tillftås deswarande rättigheter skall wäl någon upgghet wara förwärfwad. Lagförslager lemnar allt säådant derhän. Det enda fom det i afseende hårå förordnar är att tills tråde till sammankomsterna ej får förmås gras prefterffapet i församlingen — fåle des skall det funna förwågras detta vres sterskavs förmån? — eller den offentliga myndigheten i orten eller staden. Ingene rera har någon skyldighet art närvara. För båda blir det och i de aldraflesta fal omöjligt att närwara, då de om fammankomsterna lätt funna wara okunniga. Ene daft den offentliga myndigheten — det will wäl säga polismyndigheten — har rått att mid inträffad olaglighet eller oc ordning sammankomsten upplöfa. Man erfer fig således säkrare, då man lagt denna rått i polisens hand, ån om man låtit den tillhöra prester dapet. Man bee finne härwid wål, att fråga här ej år om andra religiöfa fammankomster, ån de fom swer ska fyrfang medlemmar fig emellan hålla. Wid sådana har wäl polis omen ide prester skap någon annan rättig het ån ven, att i tysthet och owerlsamhet afheta. Dock, presterna funna ju anklaga, om de förnummit något otillbörligt. Hwar ech för hwem och till hwar ånda: mål. Affall år ju fritt: än mera ofvi feljer, lögn, galenskaper, endaft rikets gåls lande lagar ide öfmwertrådag. Man fan sannerligen framlägga och förswara myc fen galenskap och dermed göra oberäkne