Norrländska Korrespondenten – 8 juli 1857, sida 2

sidan och sat:es i sjön. Stormen hade nu lugnat af mycket; men steppet war fullt af watten och wäntades snart gå till botten. Jntet tillfälle finnes då föld oc finneonärwaro äro mer af nöden än i en belågenbet lik den wi säft beskrifwa. Det år omöjligt att bestamma när et skepp fom gar i marwad under en swär sjögång, fan gå till botten; och de fem äro ombord äro i en själefeöer wid den föreställningen att det ba tigt funde fruns få och lemna dem att fimpa med md: gorna. Denna känsla bade äfwen in. stullt sig hos många af Cirkassiskans be särtning, bwilka derföre redan tagit sin reträtt till båtarne. Allt war war anse ordnadt; Oswald förde befälet på den ena baten och man hade öfwerensfommit en den större skulle emottaga mrs Templemoce och bennes bäern, under kavten Jngrams besk)pdd. Som antalet i Os wulds bit war fiult, lär han sätta af, för att lemna rum for den andra, och lade fig i lå för att wänta på att få sälkap. Mr Templemore fom upp med fopten Jagram och hpjelptece af honom i båten. Den ena armar och det ena