Norrländska Korrespondenten – 4 juli 1857, sida 3

nen för Gefle Dala jeruwåg Altiebolag må under loppet af detta år tullfritt från England införa, för jernwägens behof, 50 st. gods och plankwagnar, twå tons wagnssmörja, twå tons rostjern till Iokomotiver, femtio yardo calquerwäf och ser skrufstycken. Min blifwande mans porträtt. Om jag skulle få en wild ide, Ait i äkta ståndet mig bege, Will jag här förklara Hur den man bör wara, Som i mig sin högsta skatt skall fe. in skall wara from, liksom ett lamm, Sållan synas, aldrig klifwa fram. Sjelf jag töommen häller, Mannen må få kåller, Hwilket dock till sist blir hustruns skam. Kassan får han inte ha om hand: Lätt en fpel-luft faller på ibland, Med olater flera, Som fan mig genera; Flådfritt wil jag ha wårt åfta band. Skulle han bli bjuden til en mån, Får han inte säga ja, förrån Hustrun bifall gifwit Först, och föreskrifwit Timman, då han komma skall igen. Ej det yttre just mig mycket rör Måänsken har jag dock en båswan för, Långa öron item, Helft med ringar i dem; Ringadt djur war alltid min horreur. Runda ögon och tillifa små, Tunna blefa läppar åfwenfå, Wålla att jag ryser Och i hjertat fryser; Sådan man år wård att korgen fåSnusa, tugga tobak och fårat der Ej en ftådad man i längden kläkr: Ej jag det tillåter, Hur han ber och gråter; J min lagbok det förbjudet är. Kommer han en afton hem med rus, Får han sofwa af det utomhus; Swin har jag på fyra, Mycket mindre dyra; Med ett twåbent gör man inte krus Wore han så oförlåtligt dum, Ait han gåfwe sastarenom rum, Att vå hustruns heder Twifla och def seder, Går jag bums till konsistorium. J förtroende ett ord! ty sann Will jag wara: om en sådan man Ån i dag jag finner Oh han för mig brinner, Föredrager jag dock — en tyrann. (N. T.)