Norrländska Korrespondenten – 4 juli 1857, sida 3

till wåra båtar och en god båt är alltid bättre än ett dåligt skepp. Som denna storm och denna sjögäng nästan äro för swåra för båtar, göra wi bäst att hålla oss till skeppet få länge wi funna. Våt oss alle man, göra båtarne redo med proviant, watten och hwad wi för öfrigt funna behöfwa, och må wi sedan sätta wår förtröstan till Guds nåd och wära egna ansträngningar. — Jngen båt kan stå emot denna sjögäng, anmärkte en af karlarne, och jag år af den mening att om wärt lif skall bli fort, skall det åtminstone bli gladt. Hwad säger ni härom gossar? fortsatte han, wändande sig till sina kamrater. Några af besåttningen woro af fame ma tanke, men Oswald, stigande fram, fattade en af yrorna som läg vå däck, och gående till matrosen som talat, sade han, seende honom fast i ögat: William, ett fort lif må det bli för oss alla, men ej skall det bli ett gladt, meningen hwar med jag ganska wäl förstär. Det skall göra mig ondt att hafwa edert eller nås gon annans blod på mina händer, men få sannt det finns en himmel ofwan oss, skall jag ända til skuldran klyfwa Huf